I can't belive what you said to me last night, we were alone. I can't belive how you looked at me, with your James Dean glossy eyes.
Hellströms den 21 med en bunt fina människor, firandes fina människor
Sedan förra tisdagen har det skett en hel del i mitt liv. Två av mina närmaste vänner har fyllt arton vilket har firats med utgång som slutade i dimma som slutade i en förbryllad brud som inte fattar att hennes kort är borta. Och sedan att det är oskönt att jag inte spärrade det då kontot sedan var tomt. Sen har jag jobbat på det relativt nya jobbet för att sedan bestäma mig för att sluta i samma veva. Jag låter mig absolut inte bli behandlad hur som helst på en arbetsplats, även fast jag är tålig och har ett starkt psyke. Har också haft en triton-eso-kåren fest (-kåren) som inte alls var fy skam någonstans. Sedan skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om gårdagens ravader men det håller jag för mig själv. Ledord till mig själv för att stilla min nyfikenhet om jag i framtiden läser detta och undrar vad som hände-Maria, Felicia, Rhodos, Australienare, Magaluf, Torres.
Your body is a canvas, part one.
Jag tatuerade mig för första gången den andra februari detta år.
Världens vackraste tatuering som var värd den olidliga smärtan som jag trots allt hanterade bra. "Den sista smärtan", tänkte jag när ögonen rullade in i skallen på mig vid vissa tillfällen. Jag vet att många undrar vad som verkligen står mellan dessa rader, men jag tänker inte skriva det rent ut. Jag säger inte nu heller att allt som hänt är ett avslutat kapitel efter att ha fått de sista orden genom denna tatuering, det är fortfarande en sådan stor del av mig och mitt liv, men det är ett slags avslut jag själv fått kontrollera. Den representerar det jag gått igenom som är mer än vad jag skall ha klarat av men också då om hur galant jag klarat det och hur pass bra jag mår efter omständigheterna. Jag är stolt över mig själv, och är tacksam för alla mina vackra vänner som hållit mig kvar här och i den fantastiska form jag stått kvar här.
dreamcatcher
Weep little lion man, you're not as brave as you were at the start
But it was not your fault but mine, and it was your heart on the line, I really fucked it up this time, didn't I my dear?
+-0
En man kommer fram till kassan med x-antal varor. Han säger "Skynda på nu, såhär segt kan det ju inte gå". Jag antar att han är någon form av stammis och han måste ha insett när han såg mig att jag är nyanställd och han ville säkert skämta oskyldigt. "Gör lixom det bästa man kan här, tålamod min herre". Börjar blippa varorna. Tittar på honom. Han ser flamsig ut, om det är ett sätt att breskriva ett utseende. "Du, nu får du ju plocka ner varorna i påsen också, det är ju så det funkar!" Låter inte lika trevlig längre. "Haha, nej jag må vara nyanställd här men packa varorna är väl inte min uppgift, ni får hoppas på en mer service minded perosnal nästa gång" säger jag och försöker låta lättsam fast det byggs upp en irritation inom mig. Då kommer det. "Man borde ju faktist ha en neger". Allt stod väldigt stilla och ut ur min mun kommer "Ursäkta, men vad sa du?!". Han är lugn, säger "Ja, alla borde ju ha en neger som får fixa allt åt en, bära och fixa". Jag är tyst. Kan inte ens titta på honom. Tänker i huvudet om det inte är värt endå att flyga på honom och strypa honom fast jag skulle nog få sparken. Sitter kvar. Tyst. "Håller ni inte med mig?". Kan inte svara, vill spotta på honom. "Nej, vi delar nog inte samma åsikt". Patetiskt det låter, jag vill ju sparka ner honom. Och plötsligt då kommer den andra chocken, jag får lust att krama honom. Vill krama honom och säga till honom de orden han säkert inte hört tillräckligt ofta, vill ge honom något tryggt, den omänskliga människan. Han går därifrån, och jag blir tårögd. Så äcklad, chockad och förtvivlad.
There's a thunder in our hearts
Mobilbilder får tummen upp ibland.
Kompenserar med ett utgivande att dessa bilder togs mellan fotograferingarna på mig av Petronella idag.
Duktiga, underbara hon. Blir mer av henne här i framtiden.
Och mer av mig kan jag garantera. Blev ett fullt minneskort, all me, idag. Ego-kick i lösvikt.
Find peace in yourself
En myskväll med allt som ingår ikväll med Amanda, Michelle (nämnda, ovan) och Matilda.
Makeover, klädbyten, en god middag och sedan utbyten av råd i alla samtalskategorier.
Hallucinerar i din närvaro
Inte en dag försen present från bästavän. (läs:några månader)
Nu blir det ju fest för fulla muggar.
Open your mind before your mouth
Du och jag under samma sol och måne. Över samma land och hav.
Känns som om vi inte rört på oss på länge. Som att vi fastnat.
Tugummi under skorna. Alkohol i blodet. Förlamning.
Oh because even when I was flat broke you made me feel like a million bucks, you do.
På söndag skall jag och Petronella vara kreativa tillsammans.
Bilderna ovan är från en kreativ dag med finaste Rebecka.
Ett paket cigariller och tusen ord
De bästa festerna är de spontana.
Denna fest styrdes av Välme och bilderna är festen enligt Felicias kameralins.
